Som vi skrev i senaste numret av Skeppsmäklarnytt har ett av Sveriges Skeppsmäklareförenings medlemsföretag fått en faktura i form av tullräkning från Tullverket på 18 miljoner för att de tryckt i fel ruta i MSW.

Skeppsmäklarnytt läses regelbundet, inte bara av medlemmar, utan även av myndighetspersoner och politiker (t ex i Skatteutskottet) som redan efterfrågat mer information i just detta ärende. För att var och en själv ska kunna bilda sig en uppfattning om rimligheten i detta fall försöker vi därför återge förloppet i sin helhet:

Den 15 augusti 2017 skapade agenten anlöpet i MSW för det aktuella tankfartyget, som var på väg från Göteborg till Stockholm. Man kryssade även i rutan ”lossa”, för att beskriva avsikten med anlöp.

Den 18 augusti utlöste agenten själva hemtagningen genom att ladda upp det dokument som de fått från tullombudet (som jobbar för lastägarens räkning). Agenten fyllde också i referensnumret samt gjorde en uppdelning mellan den last som kom från Norge och den som var så kallat EU-gods.

19 augusti mottogs ”ankomst medges” i MSW, fartyget anländer Stockholm kl 10 30 den 20 augusti och samma dag fick man ett ”avgång medges”. 21 augusti avgår fartyget till Brofjorden för att ta en ny last.

23 augusti ringer dock tullombudet och säger att de inte fått hemtagningen godkänd. Agenten tror först att det rör sig om ett misstag från tullombudets sida, men förstår efter ett tag att det är de själva som gjort fel som kryssat i "Lossa" under avsikt med anlöp, inte det korrekta "Lossa, varor att förtulla". Felet åtgärdas omedelbart i MSW och därefter ringer de Tullverket Arlanda för att förklara ärendet och se om allt är korrekt i Tullverkets system efter den här ändringen. De får då ett kort svar från tulltjänstemannen att eftersom avsikten med anlöpet blivit felaktigt ifyllt kunde det inte godkännas och rättelse går inte att göra i efterhand.

Den uppfattning agenten fick vid det här samtalet var att MSW-systemet endast skickat iväg de dokument som behövdes vid en EU-last. Alla andra dokument som agenten lagt in och som behövdes vid en tredjelandslast, nådde aldrig Tullverket.

Inga varningsklockor hade alltså ringt och agenten hade aldrig fått frågan varför han laddat upp dokument som rör tredjelandsgods när han samtidigt markerat att det skulle lossas EU-gods.

Tvärtom hade agenten fått ett lossningsmedgivande (i och för sig på felaktiga grunder, men det visste de inte då) och inväntade nu bara ett godkännande av den tulldeklaration som de alltså lämnat in till MSW, men som makulerades av systemet och aldrig nådde Tullverket. Eftersom godkännandet kräver en manuell hantering och ofta inkommer efter att fartyget lämnat sin last och hamn, är det inte förvånande att lasten lossades, de hade ju fått ett lossningsmedgivande!

Frågan vi alla ställer oss är helt enkelt: hur kan en fartygsagent, som inte har ett dugg med lasten att göra, bli ansvarig för tullavgift, mervärdesskatt och punktskatt?

Agenten är varken avsändare eller mottagare, de har förvisso agerat ombud och begått ett misstag, men att därifrån anse dem skyldiga till att betala de avgifter som Tullverket anger är helt absurt och orimligt!

För att förstå detta måste vi backa bandet. Tullverket hade nämligen från början tänkt sätta dit lastägaren, Preem i det här fallet. Därför skickades den 13 november 2017 en faktura på totalt 13,5 miljoner kronor för tull, koldioxidskatt och energiskatt till Preem. De betalade beloppet, men överklagade samtidigt till förvaltningsrätten. Förvaltningsrätten tog god tid på sig och levererade en dom på totalt 17 sidor i januari 2020.

Preem frias där helt och hållet.

Ur domen: Preem AB (bolaget) yrkar att förvaltningsrätten ska ändra Tullverkets beslut ifråga om tull och punktskatter och istället bevilja bolaget förmånstull

om 0 procent samt uppskov från importplats till skatteupplag av punktskatter

med avseende på RME-produkten i sändningen, med följden att erlagd

tull och punktskatt jämte ränta från den 23 november 2017 ska återbetalas till bolaget.”

Vad Preem menar med sitt yrkande är att lasten ska behandlas såsom den skulle ha behandlats om rätt ruta kryssats i, det vill säga inga pengar skulle ha kommit till Tullverket i vilket fall! Ingen fara är skedd!

Förvaltningsdomen ger faktiskt Preem mer än rätt och skriver i domen:

”Tullverket har således saknat fog för att debitera bolaget tull med stöd av artikel 79 i tullkodex. Detsamma gäller därmed påförd punktskatt, som är kopplad till betalnings-ansvaret för en tullskuld (jfr, avseende import av vissa energiprodukter, 4 kap. 1 b § första stycket första punkten lagen [1994:1776] om skatt på energi och, avseende andra typer av energiprodukter och bränslen, 4 kap. 13 § samma lag).

Bolaget har yrkat att det överklagade beslutet ska ändras på så sätt att förvaltningsrätten ska bevilja förmånstull och uppskov från importplats till skatteupplag av punktskatter. Eftersom varken tull eller punktskatt kan tas ut av bolaget på de grunder som aktualiseras genom det överklagade beslutet förfaller emellertid dessa frågor.

Tullverkets beslut om debitering av tull samt energi- och koldioxidskatt i fråga om den aktuella försändelsen ska därmed undanröjas.

Bolaget har därtill yrkat att förvaltningsrätten ska besluta om återbetalning samt utbetalning av ränta. Domstolen kan emellertid inte besluta om dessa frågor som första instans. Det ankommer istället på Tullverket att vidta de verkställighetsåtgärder som följer av förvaltningsrättens dom, inklusive beräkning av de belopp som därigenom ska tillgodoräknas bolaget.”

Där hade den här historien kunnat sluta. Hade agenten fått en bot på 20 000 SEK för brister i inrapporteringen så hade företaget betalat det och företagets vd hade hutat åt alla fartygsagenter att vara extra noggranna i fortsättningen. Men historien slutar inte där…

I slutet av juni i år får agenten ett telefonsamtal från Tullverket där de förklarar att företaget ska förbereda sig på en tullräkning i mångmiljonklassen.

Under det halvår som gått sen Förvaltningsrätten fattade beslut om att helt fria Preem hade nämligen Tullverket hittat en annan syndabock. För att försäkra sig med både hängslen och livrem gjorde man både agenten och rederiet solidariskt ansvariga för fakturabeloppet. Ett belopp som dessutom hade ökat med 4 325 129 SEK i moms. En momskostnad som alltså inte är avdragsgill i vare sig agentens eller rederiets normala momsdeklaration. Rederiet hade framförallt ABSOLUT INGENTING med den här saken att göra. De hade fraktat oljan och lossat den men inte varit involverade i rapporteringsrutinerna kring anlöpet.

3 juli kommer det så även ett skriftligt besked om att Tullverket verkligen tänker gå vidare så som de sa i juni och agenten och rederiet gavs även möjlighet att ge sin syn på saken. Det var då de kontaktade advokatbyrån som lade ner många dagar för att juridiskt få Tullverket att inse att de var fel ute.

Allt var dock förgäves. Tullverkets enda besked på inlagan var att ”inget nytt framkommit i sak” och den 28 augusti landade alltså en tullräkning på agentens bord på totalt 17 814 918 SEK, nästan 18 miljoner kronor. Rederiet fick samma fakturabelopp.

Sista betalningsdag var 4 september.

Efter diverse turer och telefonsamtal mellan föreningen och Tullverket och inte minst efter att agentens advokatkontor överklagat tullbeslutet till förvaltningsrätten och begärt uppskjutande av verkställighet trodde vi alla att vi åtminstone köpt oss lite tid.

Men först krävde Tullverket ytterligare inlagor, bland annat med intyg från revisorn och banken, vilket egentligen bara resulterade i ytterligare debiterade timmar för advokaten. Agenten föreslogs också förhandla med sin bank om en bankgaranti. Agenten beskrev i den vidare skriftväxlingen att de hade fått banken att gå med på att utställa en bankgaranti om en miljon kronor. Efter fem dagar meddelar Tullverket följande:

”Tullverket beslutar att:

• skjuta upp genomförandet av beslut om tull, mervärdesskatt och tulltillägg med tull-id XX, till och med den dag som Tullverket ändrar det överklagade beslutet eller en månad efter det att förvaltningsrätten meddelat dom eller slutligt beslut
• ni senast den 8 oktober 2020 ska ha inkommit med en garanti om 5 000 000 SEK.

Beslutet att skjuta upp genomförandet upphör om:

• ni inte inkommer med garanti senast angivet datum, eller
• ni försätts i konkurs eller likvidation.”

Samma beslut skickas även till rederiet, som avkrävs en bankgaranti om 10 miljoner SEK.

Det är inte gratis att få bankerna att ställa ut bankgarantier på 15 miljoner SEK, det är inte gratis att anlita en advokatbyrå som ska försöka sköta juridiken i ett fall som detta. De flesta fartygsagenter i det här landet är fortfarande små familjeföretag som omsätter mindre än tio miljoner om året och som kanske kan fakturera 6 500 SEK för att sköta ett anlöp.

Vem ska våga fortsätta göra detta när det kan sluta så här? Det är extra tragiskt att notera att till och med Tullverket själva räknar med att de riskerar sätta företaget i konkurs!

Allt detta är alltså för ett misstag som, om det inte gjorts, inte hade tillfört Tullverket en enda krona. Alla summor hade nollats om allt hade kryssats rätt från början. Den enda skillnaden är enligt Tullverket att de inte beretts möjlighet att kontrollera godset eftersom det stod att det var EU-gods, inte tredjelandsgods. Men Tullverket måste väl ha rätt att göra stickprovskontroller av allt gods, utrikes eller ej? Om de bara har rätt att kontrollera gods som rapporteras komma in utifrån EU måste det vara världens chans för all världens smugglare. Då är det ju bara att rapportera allt smuggelgods som EU-gods!

Tullverkets GD besvarar kritiken och svarar på frågan, hur kan det bli så här?

– Jag förstår att det kan uppfattas som ett oförlåtande system när det beskrivs som att ”en feltryckning” får sådana allvarliga konsekvenser. Från Tullverkets sida ser vi på denna handling på ett annat sätt. Att lämna uppgifter i systemet innebär att man intygar att uppgifterna är riktiga. Här vilar ett tungt ansvar på branschens aktörer, säger Tullverkets GD Charlotte Svensson.

– I det aktuella fallet innebar de felaktiga uppgifterna att godset inte anmäldes till tullen vilket krävs vid införsel av varor till EU. Istället uppgav man att godset var EU-gods och därmed fråntogs Tullverket möjligheten att kontrollera varorna vid ankomsten. Dessutom var inte inmatningen av uppgifter det enda felet som begicks. Varorna lossades trots att något lossningsmedgivande inte meddelats.

– Jag har all respekt för att tullregler kan vara komplicerade. Men vi måste förutsätta att de aktörer som arbetar med import och export har nödvändig kunskap och fungerande rutiner för att säkra att de uppgifter som lämnas är riktiga. Det är en förutsättning för att kunna göra rätt och undvika den situation som återges i artikeln.

– En dom från kammarrätten i december 2018 innebär att Tullverket behöver göra en snävare bedömning än tidigare av i vilka fall mottagaren av varorna kan utses till gäldenär. Detta leder till att övriga aktörer, t.ex. rederier och skeppsmäklare utses till gäldenär i större utsträckning än tidigare.

– Reglerna och rutinerna som gäller för hantering av gods är inte nya. Det är EU-lagstiftning som vi, precis som aktörerna i branschen, måste följa. Vi är skyldiga att driva in den tull som regleras i lagstiftning och det finns inget utrymme i tullagstiftningen att ta hänsyn till enskilda aktörers ekonomi, menar hon.

Tullverkets GD även kallad till Skatteutskottet

Tullverkets GD Charlotte Svensson var häromveckan även kallad till Riksdagens Skatteutskott för att uppdatera dem om Tullverkets syn på verksamheten. Eftersom bland andra moderaten Boriana Åberg och kristdemokraten Hampus Hagman läser Skeppsmäklarnytt sattes föreningens tullproblem också upp på dagordningen.

– Ja, det var självklart för oss att ta upp den här frågan då vi alla kan lida med den drabbade agenten, säger Boriana Åberg till Skeppsmäklarnytt. Charlotte Svensson var också väldigt förberedd på att vi skulle ta upp frågan så det blev ett bra samtal, även om vi tyvärr inte nådde någon som helst klarhet i själva grundfrågan. Tullverket hänvisar bara till EU-lagstiftningen som de säger sig vara tvungna att följa helt strikt.

– För alla vanliga människor framstår det här som helt horribelt. Det ska inte gå att göra ett sådant här fel med så fruktansvärda konsekvenser. Det förstår alla, men Tullverket anser att de är bakbundna. Nu får vi ställa vårt hopp till förvaltningsrätten så att de friar agenten. Ni borde också kontakta några ledamöter i EU-parlamentet, råder Boriana Åberg.

Hampus Hagman, (kd) som också sitter i skatteutskottet känner sig upprörd över den behandling som både agenten och redaren fått utstå.

– Rederiet är ju helt oskyldiga till detta, de har absolut ingen del i hanteringen av detta, ändå riskerar de att stå för notan eftersom agenten skulle gå i konkurs om Tullverket får rätt i högsta instans.

– Agenten har i och för sig gjort ett misstag, men straffet för detta är ju inte på något sätt proportionerligt. Alla människor inser att det här är fel, men Tullverket hänvisar till EU-lagstiftningen och vi politiker kan inte gå in och styra i enskilda fall. Egentligen kan vi bara sätta vårt hopp till förvaltningsrätten. De gav ju Preem rätt, och jag hoppas att även agenten får rätt. Men det känns ju inte heller bra att enskilda små företagare på det här sättet måste lägga oerhörda summor på advokater för att försvara sig.

– Vi får inte glömma att ingen lidit skada i det här fallet, staten hade ändå inte fått in en krona om agenten gjort rätt från början, det är det som känns allra mest onödigt. Här finns bara förlorare.

Frågor som kvarstår att besvara

1) Hur är det möjligt att vi har en lagstiftning som sätter företag i konkurs för ett misstag som en anställd gör - utan uppsåt, utan egen vinning och utan att någon skada ens skett? (Någon tullskuld har inte uppkommit. Importdeklaration för sändningen har upprättats på rätt sätt och har i rätt tid funnits i alla relevanta system långt före lossningen. Varken det importerande bolaget, tullombudet, redaren eller skeppsklareraren har haft någon som helst avsikt att undandra sändningen från tullövervakning eller på annat sätt avvika från reglerna i tullkodex.)

2) Vad är syftet med att lägga upp lastdokument i MSW för inrikes laster/resor om inte Tullverket har möjlighet att granska dessa och vid behov göra en stickprovskontroll?

3) Hur exakt ser det lagrum ut i EU-lagstiftningen som reglerar att fel av den här graden måste ges sådana här konsekvenser? Och hur kan det komma sig att inget företag i EU rapporterat att de utsatts för samma behandling som företag i Sverige fått erfara? Om lagstiftningen är den samma borde ju även efterlevnaden vara det. Ingenting kan få Sveriges Skeppsmäklareförening att tro att just vi i Sverige är slarvigare än andra länder.

4) Varför inte införa en företagsbot på 20 000 kr (eller vad som anses lämpligt) för den som rapporterar fel i MSW, och därmed särskilja handhavandefel från rena införselbrott? Om det finns misstanke om att någon försökt smuggla in något i Sverige ska det naturligtvis ALLTID utredas och i förekommande fall även straffas.

5) Detta hände för tre år sedan och sedan dess har alla inblandade parter stramat upp sina rutiner betydligt, och Sjöfartsverket har även ändrat i MSW så att det nu är svårare att göra samma fel. Numera finns ingen knapp för ”lossa”, nu måste man antingen fylla i ”lossa EU-gods” eller ”lossa icke EU-gods”. Faktum kvarstår att detta hände för tre år sedan, kan det inte anses vara preskriberat?

6) Tullverkets gd hänvisar till en dom från dec 2018, men det här misstaget begicks augusti 2017, är detta då verkligen applicerbart på det här fallet?

7) Politikerna pratar ofta om regelförenklingar för företag och gärna specifikt för sjöfarten. Skatteutskottet kan tydligen inte göra mer än de gjort; vad gör näringsministern, justitieministern och infrastrukturministern?

8) Vad gör EU-parlamentet? Var det så här den nya lagstiftningen var tänkt att fungera?

Sveriges Skeppsmäklareförening hoppas kunna redovisa i alla fall några svar i nästa nummer av Skeppsmäklarnytt.